Dyslexi är en typ av läs- och skrivsvårighet

Läs- och skrivsvårigheter är den övergripande termen som innefattar alla som har svårigheter att läsa och/eller skriva oavsett vad som är orsaken. Läs- och skrivsvårigheter kan bl a bero på syn- eller hörselproblem, kulturell och språklig understimulering, språkstörning, bristfällig undervisning, emotionella problem, bristande kunskaper i svenska språket (när ett annat språk är modersmålet) och dyslexi.

Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är av betydelse för att kunna avkoda skriftspråket. Störningen ger sig i första hand tillkänna som svårigheter att uppnå automatisk avkodning vid läsning. Störningen kommer också tydligt fram i bristfällig stavning. Den dyslektiska störningen går i regel igen i släkten och man kan anta att en genetisk disposition finns i botten. Utmärkande för dyslexi är att problemen ofta är bestående. Även om man kan uppnå en godtagbar funktion i läsning, hänger problemen med stavning envist med.

Rättigheter vid dyslexi

I författningar som gäller skolan nämns varken dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Elever med dessa funktionshinder ryms inom begreppen ” elever med svårigheter i skolarbetet” och ”elever med behov av specialpedagogiska insatser”. Rektor har skyldighet att tillse att det upprättas åtgärdsprogram för elever som behöver särskilt stöd.

Det är viktigt att barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter får hjälp att lyckas i skolan. Forskning har visat att skolmisslyckande ökar risken för psykisk ohälsa.

Källa Svenska dyslexiföreningen, Dyslexiförbundet och Folkhälsomyndigheten